Dags att tänka om: Sverige behöver inte samma gamla visa…
Sverige har de senaste åren stått inför stora utmaningar inom energipolitiken.
Vi har haft förmånen att delta i diskussioner och förhandlingar som har format landets framtid inom bränsle och energi.
Trots våra bidrag och tydliga rekommendationer kvarstår problemen. Socialdemokraternas upprepade förslag om hårt riktade bidrag, istället för en generell sänkning, är ett exempel på detta.
Vi minns särskilt vårt möte med Magdalena Andersson för två år sedan, där vi diskuterade deras skuggbudget.
Vi underströk att en differentierad skattepolitik – där man varierar priser och skatt beroende på var du bor – aldrig skulle fungera effektivt.
Istället förespråkade vi en generell skattesänkning, där både energiskatten och koldioxidskatten skulle halveras för att få önskad effekt.
Detta skulle gynna hela Sverige, från transportsektorn till vanliga hushåll.
Trots tidigare diskussioner har Socialdemokraterna fortsatt driva sin linje. Senast i förslaget till skuggbudgeten 2024 återkommer de med tankrabatten – en högst omtvistad glesbygdsrabatt som maximeras till 2000 kr per familj, medan invånare i storstadsområden kan få så lite som 400 kronor.
Detta förslag kostar staten 5 miljarder kronor, men har hittills visat sig ineffektivt och otillräckligt fastän man påstår det är bättre än skattesänkning.
Observera de positiva effekterna av sänkt reduktionsplikt – ett beslut som resulterade i minskad inflation och gladare medborgare när dieselpriset sjönk med fyra kronor direkt vid tolvslaget. Vi såg omedelbara fördelar för transportkostnader, livsmedelspriser och allmän rörlighet.
Det är därför bedrövligt att återigen höra tal om att öka reduktionsplikten och införa ETS2, vilket skulle tvinga både EU och dess medlemsstater till lösningar som de inte är redo för.
Vi ser ett användarvänligt scenario där bilindustrin – till och med stora aktörer som Volvo – backar från en alltför forcerad övergång till uteslutande eldrivna fordon. Samtidigt kämpar batteriproducenter med finansiering, och allmänheten börjar inse omfattningen av vad vi kan kalla för ”Greta-syndromet” och hur lurade vi alla har blivit.
Frågan är inte längre om den befintliga politiken kommer att kollapsa, utan snarare när den gör det.
Den gröna bubblan kommer att spricka.
Det är dags för Sverige att omvärdera sin strategi – lyssna inte på experter som får betalt för sin åsikt, betrakta de reella resultaten av olika åtgärder, som vi har nu sett under ett par år och skapa en energipolitik som verkligen fungerar för hela samhället.
Det är inte bara en fråga om ekonomisk effektivitet; det är en fråga om hållbarhet för framtiden.
Tack för mig!
